Hon mindes historien om den älskade Maurice Chevalier. "Hur känns det att bli sjuttio?" hade man frågat honom. "Inte så dumt", hade han svarat. "När man tänker på alternativet."
(det ska jag leva efter om jag någonsin får en ålderkris)

Idag åkte jag in till Västerås ensam vid halv tio-tiden för att få mitt tillfälliga passerkort på Mälardalens högskola till nästa vecka. Det är något alldeles särskilt med att göra saker på egen hand. Men ensam är fortfarande stark. Jag klarade allting galant, men fick lov att vänta en timme och tjugo minuter utan iPod, sällskap, bok, dator, pengar eller annat som jag önskade skulle underhålla mig den tiden. Men jag lyckades hitta på helt underbara sätt att fördriva tiden. Med en hög mynt i fickan travade jag in på Théboden för att köpa teet Sommarlycka, men upptäckte då deras stora sortiment av röda téer. Dagens bästa stund blev mina knappa tio minuter där inne. Jag var ensam därinne och jag och damen i kassan pratade om Gotland och teer. Jag åkte därifrån utan Sommarlycka, eftersom teblandningen "Österlen" luktade så otroligt gott att jag inte kunde motstå att köpa ett hekto.
Utan pengar till fika travade jag in på Akademibokhandeln (doftandes ljuvligt av mitt te) och kom plötsligt lyckligtvis på att jag hade ett tillgodokvitto på 51 kr. Så efter tjugo minuter där inne så valde jag mellan Den röda nejlikan (från 1934, ingen nyproducerad skit) och Vem är rädd för Virginia Woolf?. Till slut föll det på Den röda nejlikan och min käre Leslie Howard, och det kostade bara 18 mynt ur min ficka.

Nu är jag glad åt mitt schema nästa vecka som snart blir ännu bättre. Glad, gladare, glader är jag! Ha en superfredag ni också. PUSS.