Jag ligger i skinnsoffan på nedervåningen och läser ”Bläckhjärta” som jag nyss lånat av Eddie. På soffbordet bredvid mig står tekannan med handmålade blåbär, och den ångar av mitt Österlenste. Det smakar som vanligt av hallon och pistage. Jag lyssnar till ljudet av hummelboet vi har alldeles utanför. Det murrar behagligt och ibland avbryts det av Malins skratt från uterummet. Jag sneglar ibland mot mammas bokhylla och tänker på vad jag ska läsa här näst. Än har jag inte bestämt mig, men Nora Roberts eller Rosamunde Pilchers ”Det blå sovrummet” känns mest lockande just nu.
Jag är så lycklig där jag ligger. ”Böcker ska vara tunga för de rymmer hela världen” säger de i ”Bläckhjärta”. Jag tänker att det är sant, och på att fantasin är det mest fantastiska som finns. Hur jobbigt något än blir kommer jag alltid ha min fantasi att fly in i. Där kan jag gömma mig och berätta historier jag bara kan önska att jag var med om på riktigt. Men det gör inget egentligen. För det är bara min värld. Ingen kan ta den ifrån mig, den kommer alltid att finnas där för mig.
Och ja, idag är jag så lycklig där jag ligger.