Ibland när jag står i duschen på morgnarna så inser jag att jag drömt något på natten som jag minns klart. Ofta får det mig att skratta. Detta hände imorse.
     Jag insåg att jag haft en otroooligt lång dröm. Den började med att jag var hemma och mamma berättade att pappa var sjuk, vilket följdes av att jag var väldigt ledsen (förstås). Sedan var jag på ett varuhus och i London – MEN det börjar bli intressant när jag något senare i drömmen befinner mig på något slags ”besök” i döden. Och det som hände när man dog var att man hamnade i ett minst sagt obehagligt samhälle – styrt av Henrik Schyffert och Fredrik Lindström (och det fick mig att skratta mest imorse). Jag hade någon speciell kontakt med Schyffert där, då han ”förklarade” för mig hur detta funkade. Egentligen var det mest underton av att man inte fick göra något. Poängen här var att man skulle vara ”perfekt”. Man fick inte gå någonstans, man fick inte göra någonting, inte säga nej till något - man fick överhuvudtaget inte säga någonting. Jag gick bara runt och var rädd. Fredrik Lindström kunde läsa mina tankar den korta stund jag träffade honom. Jag kände att jag var lite i fel område och sa: ”Ursäkta vet du – ”
”Rakt ner och till vänster”
Eller så fanns det bara ingen annanstans jag fick gå.

Man kunde inte bli gravid, utan människor klonades när de blivit perfekta. Schyffert visade mig den här vetenskapshallen, och det var först då jag flippade ut ordentligt. Det var så SJUKT äckligt. Dom hade massor av monster som de födde upp. De var slemmiga och beniga utan riktiga kroppar och så lät de skränande. Något tentakelliknande bröt sig plötsligt lös och alla i salen fick panik och skulle ner i några skyddsrum via hissar. Dessvärre kom något alien-liknande och sög upp människor via hissarna. Men tydligen var det reklam för något, och jag muttrade ut att det var ett dåligt skämt som jag sen kände att jag ångrade genom en ond blick av Schyffert.
Och nu är jag sen till skolan.