Jag pallrade mig igår ned till Domkyrkan för att se om Gotland blivit något bättre på Luciafiranden detta år. De hade de inte, de släckte inte ens lamporna. Men årets hade i stället många komiska inslag (som kom i form av tal från GTs nyhetschef och domprosten):

Domprosten:
-          ”… och alla ljusen är tända (och lamporna, fast det sa han inte), visst är det MYSIGT?”
-          De flesta känner ju igen myten om att Lucia inte gick att döda genom att bränna på bål etc. Den hade inte han hört. Han berättade om Lucia som arbetade som hora hela livet. Och kom sedan helt orelevant in på nästa punkt…
-          ”Ja, det är ju det Lucia egentligen handlar om… GIRLPOWER!”

GTs nyhetschef:
Ni vet när man inte får skratta, och just därför kan man inte sluta? Det hände mig och Caroline. Men det är ganska svårt när en man i 30års åldern med ganska tragisk stämma berättar om när han på mellanstadiet var med i ett Luciatåg som sotarpojke, men han vågade inte sjunga så han låtsades vara sjuk - och därmed säger följande:
-          Detta är något jag påminns och ångrar varje dag.
Hahahhahaha gud vad kul det var. Han rättade sig ganska snabbt och sa ”ÅR, denna dag”. Men skadan var skedd och jag kunde inte sluta skratta. Så tyst som möjligt begravde jag mig i mössan och försökte skärpa mig. Gick sådär. Men kul var det.