Det kändes väldigt knepigt att längta efter något när det kändes som det skulle ske samma dag, när du sedan måste gå och lägga dig och det sen inte känns som nästa dag. Weeeird. Eftersom att jag visste att det skulle kännas som att somna och sedan vakna så sov jag väldigt lätt. Vaknade hela tiden till och hade en ung Kjell Bergqvist i huvudet (berodde på det senaste inlägget om hans skäggväxt). Men till slut så ringde klockan, jag satte på te och möblerade om soffan för att få det bekvämare och för några minuter så önskade jag nästan att kanal 9 inte alls skulle sända det så jag kunde få gå och lägga mig. Men sen så började allt och jag såg 75 kända/begåvade/intelligenta/intressanta personer i samma bild. Och jag ville inte missa en sekund. Speciellt inte när Robert Downey Jrs underbara ansikte dök upp i en närmare bild. Mitt hjärta flög upp i halsgropen - mycket p g a att jag för en kvart sedan drömt en fantastisk dröm där jag höll på att bli kär i honom och inte kunde få nog av hur sexig han var (men den historien får ni i ett annat inlägg).

Nattens gala innehöll galet mycket reklam. Jag tror nog att det var reklam varje kvart, om inte mer. Mycket kort reklampaus dock. Men helt ärligt gjorde det mig inte så mycket för a) jag kunde göra mer te, b) jag kunde gå på toaletten och c) anteckna om galan och nattens dröm i min dagbok. Om man inte hade lust att göra något av ovanstående så förstår jag om man bara blir irriterad av dessa reklamsnuttar. Men om man är tillräckligt intresserad överlever man nog även det.

Till min stora glädje vann Meryl Streep för bästa kvinnliga huvudroll i komedi eller musikal (Julie & Julia). Hon var som vanligt otroligt vacker och höll ett fantastiskt tal (se nedan). Appropå tal så höll nog Drew Barrymore kvällens sötaste (bästa kvinnliga huvudroll i miniserie eller tvfilm - Grey gardens). Hon var så nervös och flaxade med både ord och händer.
Ingen var förvånad när Upp tog hem priset för bästa musik (Walt Disney regerar fortfarande filmmusiken) och animerade film, och inte heller Det vita bandet för bästa utländska. Christopher Waltz fick mycket välförtjänt sin statyett för bästa manliga biroll i Inglourious basterds. Mindre välförtjänt (om jag fattat det rätt) var kanske att Up in the air bara tog hem ett ynka pris (bästa manus). Dock så tjurade jag mer över att Avatar vann både bästa regi och film (drama). Men det värme fortfarande i hjärtat efter att hela publiken rest sig då Sophia Loren kom för att dela ut ett pris.

En sak som jag fortfarande verkligen inte kan förstå: Vem släppte in Taylor Lautner?!?!??!

Efter många prisutdelningar och reklamsnuttar kom äntligen det jag hade väntat på. Bästa manliga huvudroll i en komedi eller musikal. Joseph Gordon-Levitt, Michael Stuhlbarg, Daniel Day-Lewis, Matt Damon och Robert Downey Jr. Och såklart var det den sistnämnda jag hoppades på. Nominerad för sin fantastiska tolkning av Sherlock Holmes. Det brukar vara så att när jag verkligenverkligen vill att något eller någon ska vinna så vinner den aldrig. Det är nästan en allmän lag. Så jag satt där och trodde verkligen att namnet som skulle ropas ut skulle vara Daniel Day-Lewis eller Matt Damon (om det vore något annat skulle jag blivit väldigt chockad). Men för en gångs skull så segrade rättvisan! Robert Downey Jr. log och skyndade upp på scen och sa:
- First I'd like to thank mrs Downey for telling me that Matt Damon was going to win so don't bother prepare a speech. That was about 10 am.
Resten av talet går ut på att inte tacka någon, utan tala om för alla hur mycket de behövde honom. Hahhha. Utan tvekan ett av kvällens bästa tal. Tveklöst det roligaste (se klippet nedan). Fantastisk man. Begåvad och helt underbar. Och charmig. Och rolig. Nu är det bara att vänta tills oscarsgalan nomineringar ges ut och hoppas på att han är nämnd även där, och sedan att han går och vinner den. För det är han verkligenverkligen värd.