Grey's anatomy

- I tricked her into marrying me. How smart am I?

Jag är allvarligt riktigt jävla skadad av Grey's anatomy. Att titta på det är som att bli en helt annan person. En person som lever ut alla känslor till fullo. Eller så blir jag karaktärerna i serien. Jag känner så sjukt starkt för varenda lilla sinnesstämning. Händer det något roligt skrattar jag högt, händer det någon med minsta lilla krusning sorg blir jag tårögd, händer det något sorgligt sprutar tårarna, händer något jättelyckligt rinner lyckotårar nedför mina kinder. Gråt gråt gråt. Jag har säkert gråtit snart en deciliter idag. Sista avsnittet i säsong 2 såg jag, vilket jag bävade lite över eftersom jag visste att jag skulle gråta som en fontän. Och det gjorde jag. Sedan går jag på toaletten och skrattar åt min gråtsvullna spegelbild. Och skrattar lite till för att jag är så fånig. Men det är befriande. Allt som finns är det som känns. Och det här känns verkligen. Nästan så att det gör ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Sjung ut:

Trackback
RSS 2.0