Äntligen säger jag bara. Äntligen en Disneyfilm som går tillbaka i sina klassiska rötter!
Mycket beror förstås på regissörerna och manusförfattarna Ron Clements och John Musker. Är de några som skulle återuppliva den riktiga Disney klassiker-genren så är det väl ändå de - skaparna av Aladdin, Herkules och Den lilla Sjöjungfrun.

Jag insåg inte själv förrän under de första minuterna hur ovanligt välgjord tecknad film är nu för tiden. Men ja, Prinsessan och Grodan håller verkligen måttet. I alla avseenden. Det är en bra historia, kryddad med värme, humor och bra musik. Karaktärerna är också mycket välskrivna, de fyller sina syften mer än väl. Men den egenskap filmen har som förvånar mest är dens sätt att inte vara helt förutsägbar. Nu menar jag inte att den inte slutar helt olikt vad alla tror, nej, men den lyckas undvika de värsta fallgroparna.

Det här är en väldigt bra film, nästan så pass att den får en plats i min Disney klassiker-samling. Tyvärr blir så inte fallet eftersom det är ett alldeles för stort hopp mellan siffran 35 och 49.