The weary kind

Länken till den ligger ju redan i det förgående inlägget, men jag känner att jag vill posta hela videon - för gud vad den är bra! Jag vill liksom gråta helt utan anledning. Vilket konstigt nog är positivt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Sjung ut:

Trackback
RSS 2.0