Jag har alltid älskat denna unga man. Han är den enda av mina filmförälskelser som alltid varit ungefär lika gammal som jag. Just därför har han en alldeles särskild plats i mitt hjärta.
Jag såg nyss "Det brinner!". Jag såg den för många år sedan på mellanstadiet, och jag fick den i höstas av Eddie på VHS av okänd anledning. Först idag har en VHSspelare och filmen funnits på samma plats, vilket var ett ypperligt tillfälle att se filmen. Jag vill inte påstå att jag tänder på barn, speciellt inte ett som är en meter lång, men det är ändå något som gör mitt hjärta varmt av att höra hans mörka röst. Jag tänker på när jag såg honom i Den bästa sommaren och blev kär för första gången. Hur söt han var i Alla älskar Alice. Hur bra han gör ifrån sig i Underbara älskade. Hur mycket jag ville vara den där otacksamma tjejen i Les grandes personnes. Hur mycket jag undrar om det var han som var med i teatern jag såg i Stockholm som liten.
Men mest av allt tänker jag på hur varmt det blir i hjärtat.

PS. Upptäckte nu i efterhand att Anastasios inte alls var 11 i "Det brinner!". Tydligen var han 15 - och det syns INTE.