Allt blev så himla bra i slutändan. Konstigt nog. Fem över sju tar jag båten till Nynäshamn, för första gången med Caroline i släptåg.

Något som också magiskt löste sig var min betygsångest. Igår fick den först extra syre då jag pratade med min lärare Staffan. Han sa att jag låg på ett VG+ (p g a min oändligt kassa skapande av en tjeckisk miljö) och att för att få ett MVG behövde han läsa de andras utvärderingar. Och jag kan ju inte göra något åt dem. Det kan stå VAD SOM HELST i dom där. MEN i detta lilla samtal vi hade nämnde Staffan något kort om After effects. En kvart senare efter detta när jag satt i bildsalen och gjorde en skylt tänkte jag "Ja, om skolan har after effects - Varför skulle jag inte lösa problemet?". Så jag ilade iväg till Staffan igen - och nej skolan hade inte det. Men det har däremot en trea. Så jag sprang iväg och flirtade med Bulow som är den mest svårflirtade människan på planeten (trots att han är otroligt mysig och rolig). Ludwig skrattade jättemycket och sa:
- Att lära dig After effects skulle ta mycket längre tid än att bara göra grejerna åt dig!
Så... TA DA! Han gör det åt mig. Är det inte fantastiskt? Jag kommer att få tjeckiska skyltar inredigerade i filmen. Och när jag sedan sprang tillbaka till Staffan med de goda nyheterna sa han bara:
- Bra jobbat.
Så min betygsångest är ett minne blott. Det är bara den vanliga lilla ovetskapen som rör sig i magen. Men inget mer. Livet är bra underbart