Jag fick igår reda på att en tjej jag känner är släkt med Jussi Björling. Hennes farfars kusin. HUR JÄVLA COOLT ÄR INTE DET? Och dessutom är jag extreeemt cool som känner henne. Enligt henne är jag tydligen en stoooor teatertalang. Vet inte om jag håller med, men sånt är kul att höra i alla fall. Mycket trevlig ung dam det där.

Det var fest igår förresten, det sa jag inte i texten ovan. Men jo, tre flickor fyllde år. Förra gången jag festade med min klass så var Simon hemma hos mig innan och la ut "Ja, jag är kär i Simon Ackemo" på min facebook. Även denna gång var han på besök, och trots stränga uppmaningar fick jag reda på för några timmar sedan att jag hette "Emelie Pitt". Men som min mamma skulle sagt: Somliga straffar Gud genast. Simon spydde halva den kvällen.

Jag säger även som Joanna, att kvällen var dimmig - men extra dimmig för somliga. Jag och Joanna gled dock runt hundraprocentigt nyktra och lyssnade till allas spontana konversationer. Snälla kommentarer tar man åt sig mycket bättre så. Förutom Sagas glädjeord fick jag höra ca 25 ggr att jag verkade vara en så himla bra person och människa. Sen att killen i fråga var den skummaste människa jag någonsin träffat är en annan historia. Inte ens hans Ronliknelser vägde över i slutändan.

Avslutar kvällens resumé med en bild på Jussi Björling: