I en vecka har vi haft del 2 av vår kurs Reklamfilm & musikvideo, vilket betydde att vi idag hade premiär av reklamfilmerna. Helt ärligt är det skönt att det är över. Kände inte att jag lärde mig så mycket (även om jag sa det till publiken). Jag trodde att själva premiären i sig skulle vara rätt oinspirerande, men plötsligt så såg jag att tre av mina nuvarande och före detta ind. vals-klasskompisar. Revansch! tänkte jag – i måndags höll jag nämligen i ett fysiskt urkasst (inget fel tekniskt) tal på Engelska Cn. Plus att det kändes kul att ha lite normalt folk där som inte går på mitt program. Och själva framförandet gick också bra. Även om jag på något vis lyckades glömma bort att säga att vi gjort reklam för Riksutställningar – jag skakade åtminstone inte som ett asplöv denna gång.

Och jag känner att jag inte skriver lika ofta här längre. Är det bra eller dåligt? Jag ordbajsar ju mindre, men det ekar ju ibland mellan inläggen. Någon av mina tysta läsare som vill använda sig av sin yttrandefrihet för en gångs skull?