Efter en av de bästa kvällarna i mitt liv så känner jag mig nästan lite lam. God mat, trevligt sällskap och fantastisk underhållning. Roligt, samhällsklokt, svängigt. Och att Tommy Körberg skulle dra av den bästa av alla låtar – Anthem – trodde jag ju aldrig. Alltså, jag var inte ens säker på att jag någonsin skulle få höra den live. Men nu har jag gjort det, och behöver inte sakna det på min dödsbädd. Nej, jag har inte ord. Jag kan inte skriva det här inlägget.