Nu är jag hemkommen från London. Både jag och Caroline hade halvt planerat att dygna, men det gick sådär med den saken. Vi var så slut i både fötter och huvud efter hela dagars av vandring att vi nästintill stupade. Det var bara två kvällar vi faktiskt orkade ta oss till nattklubbar. Och då kom vi inte ens in ena kvällen, av flera anledningar som slutligen gjorde att vi gav upp. Men dessa timmars köande var mycket trevliga. Tre killar i en kö jämsides var höga, varav den ena var ett riktigt orginal i 70talsskjorta och manchesterbyxor. Vi upptäckte sedan att de var svenskar. Men hur underhållande de än var, slog de inte pratstunden med en viss engelsman. Han var från London och otroligt gullig. Han var jättelik John Lennon, största skillnaden var att han var just blond. Detta var dock inget han hört förut, han brukade i stället jämföras med några ur ett brittisk tvprogram. Lite ledsen är jag faktiskt att vi fick skiljas åt p g a köproblem. Snyft.

Aja, trevlig resa var det i alla fall. Men nästa gång åker jag dit bara för att dansa. Så det så.

PS. Både Låt den rätte komma in och Män som hatar kvinnor var väl synliga i både film- och boksammanhang. Det gjordes även reklam för den engelske Let me in på ett flertal bussar!