Jag tänkte utveckla helgens huvudattraktion: Svansjön. För ett år sedan var jag balett för allra första gången, vilket också var denna föreställning. Det var något det absolut vackraste jag någonsin upplevt, och det är det fortfarande. Då sammanfattade jag det med att inga adjektiv någonsin skulle kunna räcka till, och den ståndpunkten har jag fortfarande.
     Många kan nog undra varför man går och ser något igen. Jag har alltid varit en sådan som kan se saker flera gånger. Eller, snarare vill. Men däremot så vill jag oftast ha nytt sällskap. Jag vill dela med mig av saker jag tycker väldigt mycket om. Och denna gång var det att jag gav min moster och syster en balettbiljett i födelsedagspresent.

Vad är då skillnaden mellan denna gång och den första? För det första så har jag ju nu även praktiserat på Operan, vilket gör att jag nu kan en del om dess historia. Så när vi satt i salongen satt jag och pekade på massa där inne och berättade om dem för främst Malin.
     Den enda nackdelen denna gång, var att jag efter att ha sett balett lite mer faktiskt kan se när de gör fel. Eller vissa fel. Första gången så trodde jag att alla fel bara var småfel som bara de själva märkte av. Nu så såg jag att han som dansade Rothbart (Hugo Therkelsen) gjorde mer en ett misstag. Han såg heller inte särskilt nöjd ut när han tog emot applåderna efteråt.

Jag kan faktiskt inte minnas att jag grät första gången heller. Jag var mest helt lamslagen att något på denna jord kunde vara så vackert. Att balett kunde vara vackrare än jag trodde att det skulle vara! Denna gång visste jag ju det, och blev aldrig lamslagen utan var bara salig. I slutet när Odette har blivit förvandlad till människa igen och musiken blir så himla… ja, jag är adjektivslös där. Hur som helst så blev jag väldigt tårögd då, och när Siegfried och Odette går mot solen rann två tårar ner för mina kinder. Jag tycker verkligen om att gråta över att saker är vackra. Jag mår verkligen bra av det.

Mer då? Vi fick snyggsnygg-Rothbart. Han som Isa och jag beundrade i programmet när vi var där förra året. Hugo Therkelsen heter han (ser ni ovan), och har helt klart en av världens snyggaste profiler. Dock så var han inte lika snygg framifrån. Något däremot prins Siegfried (Olle Westring) var. Jag tror att det var samma som dansade honom som förra gången. Tyvärr så är jag rätt säker på att han är gift.