Breakfast in America

Idag hände det något väldigt spännande på min religionslektion. Vi hade nämligen två mormoner på besök. AMERIKANSKA mormoner. Jag hoppar typ ur skinnet av exaltering när jag får träffa folk från andra kulturer. Speciellt engelskspråkiga sådana. Så jag satt där i bänken och tindrade med ögonen och log lyckligt. Såååå amerikanska. Två roliga och duktiga killar var de, som hade missionerat i Sverige i åtta månader. Egentligen brukar de bara prata om kulturskillnader, men nu var det deras religion. Det var jätteintressant att få lära sig mer om den. De flesta i klassen jämförde nog väldigt mycket med sin egen religion och upplevde att dom ville att vi skulle bli övertygade (trots att han sa att så var inte fallet), men jag bara lyssnar. Jag tänker inte alls på vad jag känner gentemot det. Visst om de hade sagt massa knäppa satanistiska grejer, men nu är det en fredlig tro.

Men trots att allt var intressant så var de det amerikanska som jag blev mest lyrisk över. Och ännu mer då den ena berättade om sig själv i början.
-          I want to be an animator. Pixar, Disney you know.
Jag pep till av lycka. TJOHO! En själsfrände! Så under hela tiden jag lyssnade och antecknade under föreläsningen malde mitt huvud tankar om våra delade intressen. Efteråt kände jag mig lite fegis, men sedan kände jag att jag skulle ångra mig om jag inte pratade med honom. Så försiktigt smög jag fram och frågade om jag hört rätt. Han fattade att jag var intresserad och jag berättade mer om mina framtidsplaner. Och så stod vi där en stund och pratade om folk i branschen, filmer, vilket företag som var bäst och om var vi skulle senare. Han skulle till Kalifornien men ville inte riktigt det, utan hade exakt samma tankar som jag om den enorma platsen.
Sen så frågade han om mitt namn, och vi skakade hand (han hette Tonner Prince och var från Canada). Och när det var dags att säga hejdå sträckte han fram en knuten näve, och jag mötte hans (ja, ni vet det där kompishandslaget. Väldigt amerikanskt) och han sa:
-          See you in the U.S!
Så jag har levt på det där hela dagen. Och kommer göra det ett tag framöver. Jag är glad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Sjung ut:

Trackback
RSS 2.0