Jag drömde att jag var på Allsång på Skansen, men att allt var förändrat. Inget Stockholm i bakgrunden eller ens bra artister. Utan istället var vi på en åker, och plötsligt skulle det skjutas missiler som skulle gå in i varandra och explodera. Dessvärre så gick allt fel och två missiler föll till marken. Så jag blev arg och sprang till mitt hus balkong där Lasse Berghagen var. Jag klagade på det här och när jag fått mitt sagt sprang han iväg för att åtgärda missilproblemet. Kvar på balkongen satt Magnus Betnér som log mot mig. Jag skrattade och sa: "Det här tyckte du var roligt va?" Han nickade, och frågade om han skulle kunna få använda det jag sagt. "Visst" sa jag och vi skakade hand. Men sen släppte han den inte, utan han höll kvar den. Viss förvirring uppstod i mitt huvud, men sen började han prata med mig och vi umgicks hela dagen sådär, med lätt beröring och varma blickar. Jag var ju ganska säker på att han hade flickvän och dotter, och undrade vad som egentligen höll på att hända mellan oss. Själv var jag lätt förälskad och jag upplevde att han kände ännu starkare för mig. Men innan jag hann fråga så väckte förstås mamma mig med orden "Vi ska åka idag". Och därmed var vår romans slut.