Elizabeth Taylor var den första kvinnliga filmstjärna jag började älska. Väldigt länger ansåg jag att hon var världens vackraste kvinna under sina unga år. Detta är en av våra absolut största ikoner som har dött. Filmstjärna i den bemärkelsen som egentligen bara existerade under 50-talet och tidigare. Jag har faktiskt förundrats över att hon fortfarande funnits, medan alla andra jag fascinerats av för länge sedan avlidit. Jag tror i alla fall att det är alla, måste jag säga spontant. Och om det nu är så, då innebär det att det sista spåret från 50-talets filmstjärnedagar har suddats ut rent fysiskt. Vad det faktiskt innebär får var och en fundera över själv.