Kanske jag om ett år?

Klockan är tjugo i nio och jag är inte ens klar med stödorden till Jeanne d'Arc. Men vet ni vad? I don't give a damn. Jag har hela natten på mig i värsta fall. Jag släpper kontrollen, lyssnar på bra musik - blandar pluggandet med roliga saker.

Anledningen till detta inlägg är av helt annan karaktär. Ni kanske minns min text om att man bara lever en gång? Minns ni att jag ska söka till musikalen i höst? (finns här för er som inte gör det)
Idag ville jag göra en sak igen - och lät mig hindra mig själv. Jag lät ett värdefullt ögonblick sippra ur mina händer. När jag insåg vad jag gjort blev jag så jävla förbannad på mig själv. Varförvarförvarför? Så fort det var för sent så tänkte jag bara: "Jaghatarmigsjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmigsjälv". Inte alls sant, (så oroa er inte) men jag hatade mig själv i den situationen. Så genomruttet onödigt. (för er som träffar mig på riktigt: Detta är mina privata tankar och jag vill att ni inte frågar något imorgon)
Jag talade senare på dagen med Isa i telefon och uttryckte mina känslor. Sedan pratade hon lite om Tunboshowen som de håller på för fullt med och jag lite om uppträdandena i caffis. Jag nämnde att man blir så himla sugen att sjunga på scen av att se andra göra det och hon höll med. Efter att ha filosoferat runt det och att man bara lever en gång tog jag ett beslut: Om jag kommer med i musikalen så ska jag sjunga i caffis på kulturveckan nästa år.

Nu tänker ni säkert precis det Isa frågade: Men är inte det jättesvårt att komma med i den? Förmodligen, så jag kanske kör någon kanskeversion om jag inte gör det. Jag ska inte låta den lilla detaljen att jag inte är tillräckligt bra för att få vara med i en musikal hindra mig från att uppträda om jag vill det nästa vår. Förutom att "bara" sjunga så ska jag göra en större grej av det. Alltså nu snackar jag inte visuella effekter som rökmaskin och eld. Nej, det är enkelt. Jag vill välkomna de som precis som jag söker musikalisk frälsning (svag ironi, lägg märke till det va). Det är så att typ inga människor vet vilka Johnossi är. Dom är större utomlands än i Sverige, och det är riktigt illa! Och om man bara får höra en eller två låtar så kollar man upp dem - och det är det jag vill åstadkomma: Jag vill få Sverige att upptäcka Johnossi! hrm: Sverige/minimal del av skolan. För att vara lite egen så skulle jag vill lära mig en del av den valda låten på munspel (lutar just nu åt Bobby då jag är helt beroende av den för tillfället). Men vi får se om jag kan det då. Inget jag lovar. En sak i taget. Först audition, sedan förmodligen ett kanske och tänkande i ett halvår.