I natt kunde jag verkligen inte sova. Det kan ha berott på min tupplur efter frukosten på morgonen, men oavsett så var det ganska retligt. Jag låg över tre timmar och vred på mig.
Nu kan jag helt öppet och ärligt erkänna att ibland när jag ska sova så ligger jag och finurlar ihop små fantasier. Dagdrömmar - men inte direkt eftersom det är kväll. Igår kokade jag ihop en trevlig "dagdröm" (detta har lite med inlägget under om dåligt samvete att göra). Rhys Ifans hade bjudit in mig på middag hos Richard Curtis där Nick Frost, Tom Sturridge, Philip Seymour Hoffman och Bill Nighy medverkade. Mycket trevligt. Vi åt kyckling som inte var en brittisk specialité och vi diskuterade bland annat den gången Nick Frost slängde sig ut ur en bil. Rhys Ifans drar lite retligt foten upp längs mitt ben. Jag frågar efter toaletten (den ligger på ovanvåningen). När jag kommit upp och ser mig omkring efter den så dyker Nick Frost upp när jag kikar in Mr Curtis prisrum. Vi har snabbt lite trevligt på en stol (vet ej varför, typ för att jag kan). Sedan går han ner och jag struntar i att gå på toaletten.

Vad meningen då är med att berätta denna historia kan man undra. Jo, detta enkla men ooootroligt irriterande faktum: Jag får dåligt samvete. Jag klarar inte av att i min EGEN fantasi fortsätta umgås med Rhys Ifans utan att han vet att jag varit "otrogen"/gjort något moraliskt fel (?) med Nick Frost. Och det är så hopplöst. För visst om det här varit en sovdröm och jag känt som jag gör på riktigt och helt ärligt tror att jag är på middag hos Richard Curtis. Men det är jag inte så därför är det faktiskt helt okej att ha sex med ALLA på middagen om jag så vill. Samtidigt, baklänges, ovanpå taket. Ingen bryr sig.
Förutom jag förstås, som tycker att det är elakt. Vad är poängen om man inte ens i sina egna dagdrömmar kan vara befriad från ens eget samvete?