Har studentat mig, och en vecka senare var det dags för studentmottagning. Fina dök upp, två randoms, det hälsades, togs emot presenter och kuvert, det åts, pratades, dracks lite, några gick hem, några blev påverkade, splittringar sammanslogs och någon fylletuggade, några plågades mot slutet, några gick slutligen hem, någon bröt upp, presenterna öppnades i ensamhet, någon snyftade lite, resten gick hem, det plockades undan och någon grät av saknad, rördhet och allt man kan tänkas känna av för mycket och för lite kärlek. I den ordningen.

STICKER NU, HEJDÅ (tog en bild och ser uppenbarligen allmänt bitchig ut, men vadå!)

Nu har vi varit i Almedalen och satt på oss studentmössorna. Staden vibrerar, om någon timme är det dags för Hamnplan. Alla tänker samma, alla är lika taggade! DET KOMMER BLI FETT

Var inne och kikade själv här för att få inspiration till mitt hyllningstal jag ska hålla på fredag i Svenska C. Inspirationen uteblev, jag upptäckte bara att jag inte skrivit här på snart en månad. Äsch. Men något kan jag väl säga. Skryta lite, för att hålla i bloggens ständiga tema: Jag kom trea i en novelltävling! Gotlands kommunala skolors biblioteks novelltävling, lite mer specifikt. Jag översatte en novell jag skrivit i engelska B och upptäckte när jag skulle lämna in den att den var två sidor för långt, men jag mulade ner den i lådan i alla fall. Tydligen så märkte dom inte att jag egentligen inte var tävlingsbehörig, men det var bara bra. En presentkort på Bokia för 100 kr blev mitt pris, och en rosa blomma som vissnat och numera bodde i papperskorgen. ”Men den var väldigt fin” som bibliotekarien sa innan bibliotikarie nr 2 tog upp den ur hinken. Förmodligen var prisutdelning i fredags eller nåt. Jag vet inte. Det var min svenska C-lärare som berättade för mig på lektionen att jag kommit trea. Hon tyckte förövrigt att novellen var jättefin och älskade Cornelis-inspirationen och nämnde alla fantastiska stilmedel jag använt. Stilmedel som jag inte visste att jag använt. Men man ska inte klaga. Jag kom trea, tjoho! 

Idag far jag till Oskarshamn för allra första gången. Jag ska fira valborg tillsammans med Caroline Svensson. Och åh vad det ska firas. Jag längtar.

PS. Jag har fått en anledning att stanna upp.

Ibland (t ex just nu) så är jag otroligt kärlekskrank. Egentligen i ingen alls. Men jag gör mig det, bara för att ha något. Jag vill ha lite närhet. Jag är en sån fåntratt. Och gör allt värre. BAJS. Glöm. Gå vidare. GÅ FÖRBI.

Hade betygssamtal i Religion B idag! MVGet är så gott som säkrat, bara ett moment kvar. Jag var en aningens orolig men det var två stora tummar upp för både seminariet och bibelanalysen - inte ens något endaste negativt vid seminariet! Jag är glad. Dessutom har jag precis joggat och snart kommer Joanna över. Mys!

Elizabeth Taylor var den första kvinnliga filmstjärna jag började älska. Väldigt länger ansåg jag att hon var världens vackraste kvinna under sina unga år. Detta är en av våra absolut största ikoner som har dött. Filmstjärna i den bemärkelsen som egentligen bara existerade under 50-talet och tidigare. Jag har faktiskt förundrats över att hon fortfarande funnits, medan alla andra jag fascinerats av för länge sedan avlidit. Jag tror i alla fall att det är alla, måste jag säga spontant. Och om det nu är så, då innebär det att det sista spåret från 50-talets filmstjärnedagar har suddats ut rent fysiskt. Vad det faktiskt innebär får var och en fundera över själv.